idag hade vi ett sånt luciatåg du vet? Tre gånger sjöng vi dom där julsångerna, och jag är rätt less på dom nu osv.. men det var mysigt iallafall med alla ljusen och allt. Sen att jag höll på att svimma varje gång jag stog där är ju en annan sak..Och för en gångs skull var de en brunett som blev lucia, prisa gud & kors i taket.
Sen tänkte jag på en annan sak, det här med släktmiddagar? Jag har inte riktigt förstått meningen med det hela. Det brukar ofta gå bra någon timma eller två (så länge orkar alla låtsas le) men sen brister det på nått sätt, någon "råkar" trycka ner någon eller nåt och sen går det bara utför. "hörru mats, minns du när pappa sa att han älskar mig mer än dig?" eller typ "min andra dotter har alltid varit lite bättre än dig doris!". Är meningen med släktmiddagar att man ska sitta och säga vad man egentligen tycker om alla jävlar fast på ett mer "inlindat" sätt? För isånnafall ahr jag missuppfattat det LITEGRANN, trodde man skulle umgås och ha kul bara. (lol)
Vi har haft några middagar liksom, den jag minns mest är väl när farmor fyllde 60 år och det slutade med att hon gick hem från ÅS iklädd endast strumpbyxor mitt i vintern på E14 pga att ett litet bråk om jämnställdhet bröt ut. Men inte ska väl jag..Vi har middag med släkten på fredag, bli inte orolig om du råkar åka förbi lugnvik och ser ett hus som står i brand, det är bara vi som 'sitter och umgås'.
dagens citat: "jag är FAN inte omöjlig"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hahah du är en kvinna med humor du. keep it up jao!
Skicka en kommentar