dear winter

Det bästa med vintern är att skadeglädjen blir enorm.
Att se en människa halka är som att tillbringa en dag på världens största tivoli - finns inget bättre
18.51 pep de till i min mobil igår, det var ett sms från min kära grek..
"offer: en kvinna i 50-års åldern, plats: utanför frasses, tidpunkt: 18.50. Man kan likna vurpan som en osynlig knuff i sidan på kvinnans huvud, så att hon faller på sidan och tar i marken" jag hade självklart velat vara där, men det var jag inte.

Jag borde ju egentligen inte glädjas åt andras otur när de gäller att just halka, eftersom jag gör det minst en gång per dag när det är vinter, men jag kan bara inte låta bli och skratta gott för mig själv när jag ser den där tanten med sina 5 matkassar drutta på rumpan så att maten bara flyger ut, förlåt mig, men jag tycker att det är så fruktansvärt kul.

Det får mig att tänka på en gång när jag stog och väntade på bussen, klockan var halv 8 på morgonen och jag stog och lutade mig på ena benet, när det plötsligt halkar till och jag faller ihop, självklart börjar jag skratta medans jag såg andra folk omkring mig göra detsamma, och hade jag varit 'en av dom som såg' så hade jag nog skrattat än idag. Så jag vill tacka gud för isen, även om den inte blivit just min bästa vän, men den gör endå så att jag överlever vintern, och då är de fan värt att halka varje dag. PUSS PÅ ALLA SOM INTE ANVÄNDER BRODDAR.puss

dagens citat: "ibland vill jag bara ge upp"