Dagens inlägg går bara till en enda person.
Sofia Andersson, som numera är himlens vackraste ängel.
Saknaden är oändlig och anledningen till varför jag skriver detta just idag är för att det slog mig att livet är för kort, vi alla tar varandra så för givet..
VI måste sluta göra det, vi måste börja uppskatta tiden man får med alla man älskar, för en dag kan det vara för sent, och då kommer man få sitta där och ångra att man inte ringde den där gången när man tänkte på en person, eller att man inte tillbringade mer tid tillsammans "man vet inte vad man har förns man förlorat det", så ska ingen behöva säga, när en person försvinner ur ens liv så ska man känna att man har tagit vara på tiden, man ska inte känna ånger.
Sofia var en sån person, hon älskade alla och tog vara på sin tid, hon gav alla människor en chans och såg deras insida framför deras utsida, varför skulle just hon försvinna från oss?
Varför just hon, när det redan finns människor som vill dö?
Men tack sofia, tack för att jag fick lära känna dig , och tack för att jag fick bli älskad av dig, jag kommer aldrig glömma dig..saknaden och sorgen kommer alltid att vara lika stor, vi har bara varit tvungen att lära oss att leva med den.
Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar